Åsele Folkbildnings- och hembygdsförening grundades redan 1906 men
ombildades till Åsele Hembygdsförening 2/6 1943
Åsele folkbildnings- och Hembygdsförening bildades en sensommardag, (den 19 augusti 1906). En interimsstyrelse fick uppdraget, att redan kommande söndag, presentera föreningens stadgar. Av bevarade handlingar framgår, att föreningen, redan från första sammanträdet, visar stora ambitioner för sin förening och samtidigt även startar fem underavdelningar med egna specialstadgar.
1. Föreläsnings- och undervisningsavdelning
2. Biblioteksavdelning
3. Avdelning för diskussions- och hembygdsforskning.
4. Sång- och musikavdelning
5. Lek- och idrottsavdelning.
Till den nya styrelsen utsågs kontraktsprosten Johannes Arbman till ordförande och ledare för avdelning 1.
Folkskolläraren K. J. Lenman valdes till sekreterare och ledare för avdelningarna 2, 3 och 4.
Fru Therés Nylén valdes till ledare för avdelning 5.
Handlanden Erik Elias Edén valdes till skattmästare
Handlanden Johan Strömberg till vice ordförande
Fru Hanna Sundelin till värd
Veterinär Th. Nylén till ledamot
Till suppleanter utsågs bagarmästaren F.O. Arvidsson, advokaten M.P. Eriksson och handlanden Karl Ånner.
Vid mötet beslöts även, att intressera befolkningen i grannkommunerna, Lycksele och Vilhelmina för folkbildningsarbetet, särskilt i syfte att åstadkomma samarbete, för anskaffning av föreläsare. Det beslöts även, att Johannes Arbman skulle få till uppdrag, att göra inköp av ljusbilder och glasplåtar, som man sedan skulle visa, i ett så kallat skioptikon (som en projektor).
En som kom att bli upphovsman till museets föremål och samlingar var Skräddarmästaren J V Lindblad i Åsele som var en intresserad hembygdsforskare och fornminnessamlare. Då han avled 1924 bestämde sig Åsele Kommun för att köpa in hans samlingar som än idag finns kvar och är grunden till Hembygdsmuseet.
Man behövde då något hus, att förvara alla gamla saker i så Åsele Kommun köpte in en byggnad från Hälla, som troligen är från början av 1800-talet som sedan sattes upp i Sörstrand. Den invigdes den 10 juli 1927, i samband med att Västerbottens Sångarförbund, med sina 27 medlemsföreningar, firade 15-årsjubileum. Åseles Manskör, den äldsta i sångarförbundet, deltog under ledning av Ruben Ådell, tillsammans med flera andra körer. Invigningstalare var landshövding N G Ringstrand.
Man uppmanade även Åseleborna genom affischer att om möjligt skänka ett kulturföremål till gården då den var avsedd för att illustrera sockens utveckling genom tiderna.
Här skulle J V Lindblads och andra värdefulla föremål få bevaras i den gården som kommer att kallas för Fornminnesgården mera känd som Åselegården. Här skulle man även kunna samlas för festligheter och olika arrangemang.
Folkskolläraren Ruben Ådell var även lärare i Åsele under åren 1922-1958. Han var en av de eldsjälar som såg till att Åseles Kyrkstad blev bevarad. Under Elias Edéns tid (1920-30-talen) uppstod en hård strid om municipalsamhällets utvidgning i Åsele, där kyrkstadens existens var i fara. Många röster höjdes för att sanera bort det gamla Åsele, men andra ville bevara dessa byggnader. Elias Edén, då kommunalpolitiker och ordförande i Åsele Hembygdsgårds & Föreläsningsförening, var en varm förespråkare för kyrkstadens bevarande.
Den 2 juni 1943 bildades Åseles Hembygdsförening. Föreningen hade då som sitt huvudsakliga mål att bidra till räddandet av Åseles gamla kyrkstad.
Vid föreningens bildande valdes följande styrelse:
Herr Nils Sörlin, ordf.
Herr Sture Rådström, kassör.
Folkskollärare Ruben Ådell, sekr.
Herr Herman Markeby och Adils Isaksson, herr Gustaf Westman, K. Blomgren och Malte Paulsson som suppleanter.
Efter ordförandens avflyttning från orten har folkskollärare Ruben Ådell fungerat som ordförande. Ruben Ådell var den som ställde upp vid Edéns sida, men de förlorade i striden. På 1940-talet blev det dags för kyrkstadens sanering med det beslutades att en del av husen skulle få flyttas och sparas på en tom yta vid idrottsplatsen “Lappvallen”. Sex kyrkbyhus uppfördes och blev sedan flyktingförläggning under andra världskriget för finska flyktingar.
Tanken med området på Lappvallen var, att få till en hembygdspark och festplats, där även Åselegården skulle finnas. Tanken var även att få bygga upp ett vandrarhem och , som skulle fungera som mötesplats i Åsele.
I slutet på 50-talet börjar Åsele nya Hembygdsområde att ta form.
Intresset för Åselegården hade minskat och byggnaden hade sett sina bästa dagar. Lappvallen, där planerna fanns, att bygga upp ett område var bristfällig. Båda platserna var olämpliga och icke väl centrerat som en hembygdspark borde vara.
Så 1958 tillsatte kommunalnämnden en kommitté för att utreda frågan. Västerbottens Länsmuseum gav förslag, på tomma områden i Åsele, som även var centralt belägna och som skulle kunna passa in. Antigen nordvästra sluttningen av kyrkberget eller området mellan brandstationen och mejeriet, nedanför kommunhuset där kyrkstadens stallar och utedass fanns en gång i tiden.
Platsen nedanför kyrkan var populär, med utsikt över Ångermanälven, där även det första Åsele tog form, men det var nackdelar ur trafiksynpunkt. Då det skulle vara lättillgängligt och trivsamt bestämde man att förlägga hembygdsgården mellan brandstationen och mejeriet, på den plats området idag ligger och där trafiken är lugnare.
1958 skänks den så kallade Sörnoretgården av riksdagsmannen P J Näslund. Det blev den första byggnaden att komma upp på det nya hembygdsområdet, en dubbel korsbyggnad liknande storbondegården från byn Sörnoret. Det flyttades även hit ett 1700-tals portlider från Gafsele som kom på plats samma år och 1964 fanns det 9 olika byggnader på området.
Sörnoretgården var den gård som fick efterträda den gamla fornminnesgården. Dit flyttades alla föremål som fanns i Sörstrand innan byggnaden revs. 1985 flyttades kyrkstugorna från Lappvallen till det nya området. Sedan ena kyrkstugelängan iordningsställts, flyttades Västerbottens förnämsta klädinsamling, som tidigare funnits på övervåningen av Sörnoretgården, in i den nyrenoverade längan.
Idag, 60 år senare, finns ett 20-tal byggnader på området, allt som man kan tänka sig fanns på de norrländska gårdarna. Mangårdar, härbren, sommarladugårdar, rundloge, bagarstuga, torkställ och smedja. Även en “Kaffestuga” som går att hyra.
Åsele hembygdsförening och dess område utvecklades stort från 1986 och fram till idag. Nu finns över 20 stycken olika utställningar och över 7 000 olika föremål har samlats in.
Trots att föreningen bildades för över 100 år, så har nog det demokratiska tänket följt med sedan starten 1906, med blandningen av både män och kvinnor i styrelsen, som vi både kan se nu och då.
Vi har nu en aktiv förening med ett 100-tal medlemmar och finns fortfarande till för att fördjupa insikten och kärleken till vår hembygd, även väcka intresse och förståelse för Åsele, och se till att kultur- och naturminnen av värde bevaras, både som berättelser och föremål. Naturligtvis även finnas till för att visa upp vårt fina område! Tillsammans med kulturnämnden ska vi även utveckla hembygdsområdet med olika aktiviteter.
